Som jag tidigare har skrivit om är det allt fler företag och organisationer som inser värdet av att tillgängliggöra sina data (och göra det på ett sätt som underlättar vidareförädling). Men även om så inte sker kan det finnas möjligheter att själv samla in data, eller ägna sig åt så kallad data scraping. Det innebär helt enkelt att man låter datorer samla in data och konvertera dem till någon bearbetningsbar form.
Jag ska snart börja blogga om något annat, kanske lite om Socialdemokraterna inför kongressen, men först ytterligare ett inlägg om kartor. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Eric Fischer gör otroligt fascinerande kartor. Förra året skapade han en uppsättning kartor som både är innovativa och spännande. Vad han gjorde var att utnyttja API:n avseende bilder på Flickr och Picasa för att få ut information om var, geografiskt sett, de bilder som finns där är tagna (genom bildernas geotaggar).
Jag fortsätter min serie blogginlägg kring kartor med att hylla en fantastisk kartograf vid namn Eric Fischer. Han har gjort en serie kartor som visar hur amerikanska städer är etniskt uppdelade. Kartorna är baserade på data från censusen (folkräkningen) år 2000. I Sverige skulle det förmodligen inte gå, men i amerikanska undersökningar är det standard att ha med frågor om race, så även i censusen. Därmed finns det data som möjliggör visualisering efter dessa skiljelinjer.
Det var sommaren 2004 som Barack Obama levererade sittKeynote Address vid Demokraternas konvent i Boston. Ett fantastiskt tal. Jag var inte där, men jag pluggade då i Ann Arbor, Michigan. Jag såg talat på TV och slogs som många andra av tanken att han en dag skulle kunna bli president. Att det skulle ske redan 2008 var en överraskning. Att det inte innebär större förändring, trots en valkampanj med ett evigt mässande om change, en annan.
Igår inledde jag vad jag hade tänkt bli en serie blogginlägg om kartor med det här. Jag är mycket intresserad av kartor i allmänhet, men framför allt gillar jag kartor över politiska förhållanden. Valstatistik kan ofta åskådliggöras på ett bra sätt med hjälp av kartor. Vanligen sker det i form av så kallade koropletkartor. Med det avses kartor där olika områden får olika färg efter olika värden, t.ex. ju större stöd för Socialdemokraterna i olika kommuner desto mörkare röd färg.
Som så många andra har jag med stort intresse följt utvecklingen i Nordafrika, den så kallade Jasminrevolutionen. I någon tidning fanns en faktaruta om Libyen där det framgick att landet är fyra gånger större än Sverige. Även om jag aldrig funderat på saken var jag lite förvånad över att Libyen är så pass stort. Förmodligen hänger det samman med de världskartor som man är uppväxt med. Ett huvudproblem när man ska skapa världskartor eller liknande kartor är att representera en tredimensionell sfär som jorden i två dimensioner (jorden är inte riktigt en sfär, men det spelar mindre roll här).
Valmyndigheten har i en ny rapport presenterat sina erfarenheter av 2010 års val. Där finns ett antal slutsatser som är värda att diskutera. Dessutom presenteras en del intressant statistik som: 660 miljoner valsedlar trycktes inför valen 2010. Det är cirka 30 valsedlar per röstberättigad och valtyp. 2 377 661 förtidsröster togs emot, vilket innebär 39,4 procent av de avgivna rösterna. Drygt 91 procent förtidsröstade i den egna kommunen.
Socialdemokraternas resultat i 2010 års val har beskrivits som katastrofalt av såväl partiföreträdare som politiska kommentatorer (och säkert även av retorikexperter). I media har det framhållits att det är partiets sämsta valresultatet i riksdagsval sedan 1914. Socialdemokraternas egen valanalys upprepar detta bistra konstaterande. Jag kan nu bjuda er på följande scoop: detta är helt enkelt inte sant. Det hela bygger på ett missförstånd. I de historiska redovisningar av valresultat som många vänder sig till är Socialdemokraternas valresultat i en del tidiga val sammanslagna med resultaten för Sveriges Socialdemokratiska vänsterparti (SSV).
Om ni har tänkt ge er ut på en helgpromenad i vinterkylan och känner att ni vill ta det till en ny nivå kan jag rekommendera en politisk promenad. Det går helt enkelt till så att ni traskar omkring, studerar husen ni passerar och funderar på hur man kan tänkas rösta i det område ni råkar befinna er i. “Här bor det säkert många moderater” kanske ni kommer fram till, eller “här är ser det ut att vara gott om sverigedemokrater”.
Google har sedan tid haft något de kallar Google Public Data Explorer tillgängligt via Google Labs. Här kan du studera data från bland andra World Bank, IMF och Eurostat. Och från och med nu finns även möjligheten att ladda upp egna data. Allt är inte helt intuitivt och det kan ibland vara lite svårt att förstå exakt hur allt är definierat och mätt, men det är väl värt ett besök.